Shaken and stirred.

Den inte världens bästa träningen, som jag uttryckte det igår, visade sig ta mycket bättre än jag trodde. Inte ropa hej, pucko. Jag vaknade med träningsvärk i både rygg och rumpa. Men skitsamma, tänkte jag. Jag och syster gick ändå på step up idag. Man får härda. Och prima kändes det. Men nu. Ja nu. Nu kan jag varken sitta, ligga, stå eller krypa. Min kropp känns sönder, bruten, förstörd, krossad. I could go on forever. Men å andra sidan har min kondition förbättrats avsevärt. Kanske man skulle ge upp cigretterna också?